Att gå på antikvariat och köpa äldre föremål är ett stort intresse för många i Sverige. Tv-program som ”Antikrundan” och ”Engelska antikrundan” är mycket populära och lockar både publik framför tv:n, men också till programinspelningarna. Folk åker långväga för att få sina föremål värderade. Detta har också blivit en del av loppiskulturen, då det ibland kan finnas en gammal raritet bland de andra, mer moderna, sakerna. Intresset för antikvariater är en kombination av att tycka om äldre, vackra föremål, gediget hantverk, en känsla av att föremålet bär på en historia och ekologisk hållbarhet. Istället för att köpa en pryl som bara är modern för ett tag och sedan går sönder, vill många hellre inreda sina hem med möbler och saker i klassisk stil som håller livet ut.
Kungar och furstar
Ordet antikvitet kommer från latinets antiquus och betyder gammaldags, forntida. Under renässansen, 1400-1600-talet, började kungar och rika adelsfamiljer att samla på föremål från antiken – antiken var epoken mellan ca 500 f. Kr till ca 500 e. Kr på kontinentala Europa. Det var också status för kungen, furstarna och adeln att inneha eget släktgods från medeltiden – det visade att man var av adligt blod och förnäm släkt.
1800-talet
Under 1800-talet och industrialismens starka intåg förändrades samhället mycket. Folk flyttade från landsbygden till städer och folkkonsten, folkloren som bönderna skapat och levt med i århundraden började komma i fokus. Bland bönderna fanns det inte så många skriftliga dokument, utan det var i själva föremålen som historian kunde avläsas. Dessa föremål är fortfarande av stort intresse för många, särskilt om det är ett arvegods. Idag kan människor leta efter en modern lägenhet genom Mäklare på Södermalm, för att på väggen kunna hänga upp gedigna antikviteter från Dalarna och släktgården på väggen. Folkkonsten från vanliga människor är också den slags antikvitet som är vanligast att äga. Vissa föremål har funnits i en släktgård flera generationer tillbaka och är tillverkade av en förfader; andra är inköpta i ett antikvariat, vintageaffär eller inropade på auktion. Alla uppskakade på olika sätt. Vissa förmån från denna tid, som t.ex. oljelampor och brödfat, används fortfarande.
De antika föremålen behövde inte längre vara från antiken. Länge ansågs det att 1846 var en skiljelinje för antikviteter, då det var det år då skråväsen avskaffades och föremål tillverkades mer och mer i industrin. Under 1960-talet började intresset för antikviteter bli vanligt också bland allmänheten. Det gjordes reportage i tidningar om äldre saker och intresset för att bevara de historiska föremålen ökade. Nu började man lansera en tidsgräns på hundra år: föremål som var hundra år eller äldre ansågs vara antikviteter. Föremål som bara var femtio år ansågs som semi-antika. Efter 2000-talet har intresset för antikviteter nästan blivit en folkrörelse och intresset är särskilt stort för möbler, kläder och andra föremål från 50-, 60-, och 70-talen. Det är många som lika gärna köper en hållbar och stilren soffa från 50-talet, som att de köper en ny. Idag ses också sådana föremål till viss gräns som antikviteter – gränsen på 100 år är inte lika viktig.
