I slutet av 1500-talet tog konststilen barocken vid och varade ända fram till 1700-talet. Namnet lär stilen ha fått i efterhand och det har då varit menat som ganska nedlåtande, då barock bland annat kan betyda överdådigt, svulstigt eller absurt. Barocken var således en pampig konststil som inte har fallit alla i smaken och i Sverige är slottet Skokloster en av de mest illustrerande antikviteterna från barockens era. Ett annat typiskt verk från barocken är Trevifontänen, Fontana di Trevi, i Rom.
Gränser suddas ut
Barocken dominerade så pass länge som konststil att den vanligen delas in i tre olika delar; ungbarock, högbarock och senbarock. Den unga barocken anses ha sitt ursprung i Italien med Bologna i täten och den var otroligt pompös. Med tidens gång blev stilen dock lite mjukare och när senbarocken inföll hade en del av det pompösa tonats ned en aning. Det kan sägas att barocken gjorde gränserna mellan de olika konststilarna allt svagare och ibland suddades de ut helt och hållet, där exempelvis inslag av skulpturer blev väldigt vanligt inom arkitekturen och således inte längre behövde vara helt fristående.
Barockstil
Det finns åtminstone lika många barockstilar som det finns länder eftersom barocken varierade på olika 
platser. I exempelvis Frankrike var guldbarocken omåttligt populär och detta innebar att möbler och andra antikviteter dekorerades med intrikata ornament som sedan belades med guld. I exempelvis England var barocken ganska annorlunda och där var ornament mer subtila, och ansågs därmed enklare, men där exempelvis möblerna var desto större och tyngre.
Några typiska rum
Under barocken kunde de typiska rummen i en rik familj se ut som följande. Väggarna var täckta av vävda tapeter och på dem hängde stora porträttmålningar av familjens medlemmar och därtill var pampiga speglar ett vanligt inslag. I taket hängde rikt utsmyckade ljuskronor och på väggarna satt ljusstakar, vilka gav både ljus och värme tillsammans med flertalet öppna spisar. De stora rummen var egentligen ganska sparsamt möblerade men de stora möblemangen gjorde ändå så att rummen fylldes ut ordentligt och inte alls verkade särskilt tomma. Den robusta designen gick även igen i golvet, då det kunde bestå av tjocka golvplankor eller lagda stenplattor.
I sovrummet var den pompösa himmelssängen ett stående inslag, där dess draperiförsedda sidor bidrog till att hålla kvar en del av värmen i sängen och således bildade som ett extra litet förmak i sovrummet. Linneskåpen och de övriga förvaringsskåpen var även de rigida.
